fbpx

Handbok i förhör

Förhör

Innehållsförteckning

1. Inledning
2. Försvarare
3. Målsägandebiträde
4. Särskild företrädare för barn

1. Inledning

I egenskap av advokat kan man företräda klienter som befinner sig på olika sidor i den juridiska processen. Advokaten kan försvara en misstänkt mot anklagelser för allvarliga brott och därmed säkerställa att klienten får sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. En annan vanligt förekommande arbetsuppgift för advokaten är då denne biträder en målsägande som varit med om ett sådant allvarligt brott att denne kan ha ett särskilt behov av stöd i en juridisk process. I de fall då barn och unga är brottsoffer kan advokaten i vissa fall förordnas som en särskild företrädare för barnet i rättsprocessen.
Det här häftet riktar sig till jurister som ska på förhör i någon av de ovan givna situationerna. Häftet riktar sig även till personer som vill veta mer om hur det är att medverka på förhör. Häftet är uppdelat i tre delar; en del avseende förhör som försvarare, en del avseende förhör som målsägandebiträde. Sista delen avser förhör i egenskap av särskild företrädare för barn.

Varje del inleds med en formell framställning av relevant lagtext som läsaren bör känna till innan denne går på förhör. Senare följer en framställning av praktiska tips och råd som kan vara bra att ha med sig inför förhöret.

2. Försvarare

2.1 Formellt

2.1.1 God advokatsed

Advokatens roll definieras i olika lagar, regler och rekommendationer. En viktig sammanställning av advokatens uppförandekod anges i de vägledande riktlinjerna för god advokatsed. Den första punkten i de vägledande riktlinjerna för god advokatsed stipulerar advokatens roll där det framgår att advokatens främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot sin klient. I fullgörandet av denna uppgift ska advokaten företräda och tillvarata klientens intressen på ett sätt som innebär att det inte går att ifrågasätta advokatens oberoende. Detta innebär att advokaten inte kan låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar, obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter. Advokaten uppfyller vidare sitt uppdrag inom ramen för gällande rätt och god advokatsed och ska utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt så att man upprätthåller förtroendet för advokatkåren. En central utgångspunkt för ämnet är att en advokat inte får främja orätt.

2.1.2 Rättegångsbalk (1942:740)

Inledande av förundersökning

Polisens arbete med att utreda brott kan inledas på flera olika sätt. Det kan tillexempel ske när polisen får in ett tips, en anmälan eller i samband med ett direkt ingripande. Så snart det finns anledning att anta att någon har begått ett brott som hör under allmänt åtal ska man inleda en förundersökning, 23 kap. 1 § RB. Det är dock möjligt att underlåta en förundersökning, om det inte går att utreda brottet av uppenbara skäl, om kostnaderna för utredningen inte skulle stå i rimligt förhållande till sakens betydelse eller brottets straffvärde, 23 kap. 1, 4a §§ RB.

Förutsättningar för förundersökningen

En del av syftet med en förundersökning är att man ska utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det föreligger tillräckliga skäl för att väcka åtal, 23 kap. 2 § RB. Det är undersökningsledaren som ska anmäla till rätten om det ska utses en offentlig försvarare, 23 kap. 5 § RB.

Under förundersökningen kan polisen kalla vittnen och misstänkta som kan lämna upplysningar av betydelse för utredningen att infinna sig vid förhör genom hämt-
ning eller vid vite, se 23 kap. 6a-8 RB. Den som inte är anhållen eller häktad är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör är hen skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar. Den som är under femton år är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen är den hörde skyldig att kvarstanna ytterligare tre timmar, 23 kap. 9 § RB.

En förundersökning ska bedrivas objektivt och de som arbetar med förundersökningen ska beakta omständigheter som både talar till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel, 23 kap. 4 § RB. Vidare ska förundersökningen bedrivas på ett så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller drabbas av någon onödig kostnad eller annan olägenhet. Förundersökningen ska också bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och så fort det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen ska denna läggas ner.

En central bestämmelse för förhöret utgörs av 23 kap. 12 § RB, vilken stipulerar ett förbud mot att använda medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder för att förmå den misstänkte erkänna eller uttala sig på ett visst sätt. Det är inte tillåtet att neka den misstänkte mat eller sömn för att på så sätt framkalla ett erkännande eller för att erhålla annan information. Även om det inte framgår av lagtext är det inte heller tillåtet att hålla förhör under hela tiden man håller kvar någon för förhör eftersom för långa förhör kan trötta ut den misstänkte och därmed påverka dennes insats under förhöret.

Genomförande av förhör

Det är förhörsledaren som bestämmer förutsättningarna för förhöret och däribland vem som får närvara vid förhör vid förhöret, 23 kap. 10 §. En vanlig missuppfattning är att en försvarare har en ovillkorlig rätt att närvara vid förhöret. Detta gäller bara om det inte är till men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare. I praktiken är polisen ofta tillmötesgående i den här frågan, men det är viktigt att känna till att det är förhörsledaren som bestämmer under förhöret. Den misstänkte har en motsvarande rätt att ha sin försvarare närvarande även om förhöret hålls på den misstänktes begäran. När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen. En försvarare får ställa frågor till sin klient i den ordning undersökningsledaren bestämmer, 23 kap. 11 § RB.

2.1.3 Förundersökningskungörelse (1947:948)

12 § FUK anger att den som är skäligen misstänkt för brott ska underrättas om sina rättigheter i samband med att denne delges en misstanke. Vid ett första förhör är det sedvanligt att försvararen begär att få prata med sin klient en kort stund innan förhöret inleds. Vid ett sådant samtal kan det vara lämpligt att förmedla klientens rättigheter på ett lugnt och pedagogiskt sätt så att klienten förstår förutsättningarna för förhöret. Det kan även vara viktigt att få höra detta från sin försvarare för att etablera ett förtroende då man kan utveckla att den misstänkte bara behöver medverka till förhöret i sån mån han vill. Enligt 12 § FUK har en misstänkt rätt att:

  • Anlita biträde av försvarare och att under vissa förutsättningar få en offentlig försvarare förordnad,
  • Få information om förändringar av misstanken och ta del av utredningsmaterial i den utsträckning som följer av 23 kap. 18 § rättegångsbalken,
  • Vid behov biträdas av tolk och få handlingar översatta som är väsentliga för att kunna ta till vara sin rätt, och
  • Inte behöva yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt behöva medverka till utredningen av sin egen skuld.

2.2 Praktiskt

2.2.1 Tips och råd

En av de största utmaningarna för en advokat under en förundersökning är att övervaka sin klients rättigheter vid genomförandet av förhöret. Även om statliga svenska myndigheter och organisationer åtnjuter högt förtroende i allmänhet måste man påminna sig själv att bakom varje samhällsbärande funktion och alla beslut som fattas finns en människa med inneboende förtjänster men även brister. För att inte låta sig förledas av sin tillit till institutioner och myndigheter måste advokaten alltid vara uppmärksam på eventuella överträdelser. En del överträdelser är inte lika uppenbara som andra men kan även påverka din klients förutsättningar att erhålla en rättvis prövning.

Bland de vanligare övertrampen som sker under förhör är då förhörsledaren ställer otillåtna frågor. Dessa frågor kan vara allt från upprepningar, antaganden, utpekanden eller att de är formulerade på annat sätt som gör att klienten kan uppfatta att förhörsledaren ställer frågan för att få ett särskilt svar. Ibland är övertrampen mer uppenbara men ibland kan dessa övertramp begås utan att de märks så tydligt. Så kan fallet vara om det råder en lättsam stämning och en förhörsledare råkar upprepa en fråga som han tidigare har fått svar på. Sådana till synes oskyldiga övertramp kan vara svåra att ertappa. Det är därför viktigt som försvarare att ge akt på situationen hela tiden och aldrig luta sig tillbaka. Andra överträdelser är mer uppenbara, då de kan framställas på ett kränkande sätt eller om frågorna går utanför den formella gärningsbeskrivningen. I sådana fall är det viktigt att man som försvarare är modig och inte är rädd för att avbryta förhörsledaren.

Det finns flera olika sätt man kan företräda sin klient på, därav följer att vissa tillvägagångssätt är lämpligare än andra. Det kan därför vara lämpligt som försvarare att förklara sin roll så att klienten vet vad han kan förvänta sig. I strid mot vanliga missuppfattningar ska en försvarare enbart övervaka sin klients rättigheter vid förhör, det finns inga krav på att försvararen ska ta till vartenda till buds stående medel till förmån för sin klient. Försvararens roll vid förhöret är relativt passiv och begränsad till att bevaka klientens rätt så att det inte ställs otillåtna frågor eller att förhörsledaren använder andra otillåtna förhörsmetoder.

I JO dnr 5221-2009 riktade justitieombudsmannen allvarlig kritik mot polismyndigheten i anledning av ett inledande förhör där en person som var anhållen för narkotikabrott hade uppgett att han inte ville uttala sig utan att biträdas av en viss försvarare. Sedan det kommit fram att advokaten inte kunde inställa sig till förhör under den dagen, tillfrågades den anhållne om förhöret kunde hållas utan försvarare. Justitieombudsmannen uttalade att ett avstående från rättigheten att biträdas av en försvarare måste vara frivilligt och otvetydigt samt att den information som lämnas till den misstänkte i frågan om försvarare måste lämnas på ett sådant sätt att den inte riskerar att uppfattas som en påtryckning att avstå från sin rätt till rättsligt biträde. Informationen bör därför lämpligen dokumenteras.

I linje med god advokatsed får en försvarare inte främja orätt. Försvararen får därför inte uppmana sin klient att ljuga eller dylikt. Däremot bör klienten underrättas om sin rätt att inte behöva medverka till utredningen enligt FUK 12 §. Vidare är poliser ofta utbildade i olika förhörstekniker, vilket kan ge ett övertag i förhöret om man inte informerar klienten om detta. Det kan därför vara lämpligt att lämna råd om att det är något som klienten inte vill berätta är det bästa att säga att man inte vet något. Det kan även vara rekommenderat att informera klienten om att begränsa sina svar till frågan och att inte argumentera med förhörsledaren, varför det annars finns en överhängande risk att klienten säger för mycket. Av samma anledning bör klienten informeras om vikten av att enbart uttala sig om saker han känner till med högre säkerhet. Om klienten gissar eller uppskattar, siffror, antal, personer – högt eller lågt – kan det ha oanade konsekvenser för ärendets utfall om intuitionen visar sig vara felaktig. Om klienten ändå väljer att uttala sig om sådant osäkert faktum bör försvararen förvissa sig om att det rör sig om en uppskattning och att uppgiften bör beaktas med viss reservation.

En central del av förhöret är klientens rätt att begära paus och enskilt rådrum med sin försvarare vid behov. Det är dock värt att informera klienten att pausen inte är ett effektivt medel mot att förhala förhöret, då förhörsledaren kan komma att kalla klienten till ytterligare förhör. Det kan vara lämpligt att informera sin klient om att de har en skyldighet att stanna i 6 timmar och om omständigheterna kräver det, ytterligare 6 timmar. Om klienten är häktad är det lämpligt att berätta om förutsättningarna att begära någon häktad eller meddela restriktioner.

Klienter som är häktade har ofta frågor gällande just frihetsberövandet. Sådana frågor kan gälla tillexempel restriktioner, pengar och tillgång till tobak. Gällande restriktionerna kan åklagaren begära att den misstänkte begärs häktad med restriktioner beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet. Dessa restriktioner är inte synliga för försvararen, utan som försvarare kan man endast se att den misstänkte har restriktioner. Det kan därför vara svårt att angripa restriktionerna på klientens begäran. Gällande pengar kan det vara värt att upplysa att man inte tillåter pengar utifrån på häkten. Då man är intagen på häktet har får man 90 kr/veckan för att köpa livsmedel och tobak i en kiosk. Cigaretter kan avnjutas när den häktade har sin dagliga promenad utomhus.

3. Målsägandebiträde

3.1 Formellt

3.1.1 Lag (1988:609) om målsägandebiträde

I anledning av brott kan vissa brottsoffer vara i behov av särskilt stöd. Som brottsoffer kan man erhålla olika former av stöd från ideella brottsofferjourer i form av samtalsstöd eller via den statliga Brottsoffermyndigheten. I vissa fall har ett brottsoffer rätt till ett så kallat målsägandebiträde vid förhandlingar i brottmål. Ett målsägandebiträde utses för att bejaka målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden, 3 § lagen om målsägandebiträden. Målsägandebiträdet ska även bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet om inte åklagaren gör detta.

Vid vissa typer av brott är det antagligt att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. Avgörande för målsägandens rätt att få ett målsägandebiträde förordnat utgår från en bedömning om brottet har haft inslag av våld eller annan integritetskränkning. Typiskt sett ska ett målsägandebiträde förordnas i mål om sexualbrott, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av ett sådant biträde. Det är även möjligt att förordna ett målsägandebiträde om det gäller brott mot liv och hälsa eller brott mot frihet och frid där fängelse kan följa. Även i fråga om rån eller grovt rån eller försök till sådana brott 8 kap. 5 eller 6 § BrB kan det förordnas om ett målsägandebiträde om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller om det på grund av andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av ett sådant biträde. Slutligen kan ett målsägandebiträde förordnas om målsäganden blivit utsatt för ett annat brott på vilket fängelse kan följa, om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av ett sådant biträde, 1 § lagen om målsägandebiträde. Målsägandebiträde får dock inte förordnas om åklagare inte väcker åtal eller beslutar att om man har väckt åtal att det ska läggas ned, 2 § lagen om målsägandebiträde.

3.2 Praktiskt

3.2.1 Tips och råd

Att bli förordnad som målsägandebiträde följer ofta av ett grovt brott med kränkande inslag eller som på annat sätt har skadat klientens integritet. Som målsägandebiträde är det därför viktigt att vara en god människokännare. Det är även lämpligt att se till att det finns vatten att dricka och näsdukar om förhöret blir påfrestande för klienten. I vissa situationer kan det även vara påkallat att begära paus även om klienten inte förmår att uttrycka behovet av sådan själv. Man bör vidta varje åtgärd som kan underlätta för din klient att medverka till förhöret.

Ofta sätts förhör ut med kort varsel och om målsägandebiträdet inte har haft möjlighet att träffa eller prata med klienten innan förhöret kan det vara en god idé att be förhörsledaren om ett par minuter i enrum med klienten. Under detta samtal bör advokaten informera klienten om hur förhöret går till samt att man som målsägandebiträde finns där för att ta till vara på målsägandens intressen. Det kan även vara bra att fråga om klienten undrar något innan förhöret börjar så att denne känner sig trygg inför situationen.

I brottmål är det åklagaren som är ansvarig för ärendet. Åklagarens uppgift är begränsad till att främst avse utkrävande av ansvar för en påstådd brottslig gärning. Det ankommer därför på målsägandebiträdet att företräda klientens intressen i den mån dessa inte sammanfaller med åklagarens linje. Det kan förefalla bekvämt att överlåta handläggningen av ärendet på åklagaren, det är däremot viktigt som målsägandebiträde att säkerställa att målsäganden får göra sin röst hörd att hjälpa denna att formulera sina yrkanden. Med hänsyn till brottmålens natur och åklagarens roll finns det en stor risk att målsägandens intresse faller mellan stolarna, varför det ställer höga krav på målsägandebiträdet att ta tillvara på sin klients intressen i den här frågan.

4. Särskild företrädare för barn

4.1 Formellt

4.1.1 Lag (1999:997) om särskild företrädare för barn

Förutsättningar

Enligt svensk rätt har barn en bristande processbehörighet, varför de ofta är beroende av vårdnadshavare som företräder dem vid juridiska processer. Det kan därför uppstå problem när en vårdnadshavare av etiska skäl inte bör företräda sitt barn inför domstol eller om det vore olämpligt av andra anledningar. Så kan exempelvis vara fallet om en vårdnadshavare begår ett brott mot sitt barn eller om det finns annan anledning att anta att en vårdnadshavare inte kommer att sätta barnets bästa i främsta rummet vid en juridisk process. Det är därför möjligt att förordna om en särskild företrädare åt barnet när man inleder en förundersökning om brott mot barn under 18 år med fängelse som påföljd, 1 § LSF. Typiskt sett förordnas alltid en särskild företrädare för barn när en vårdnadshavare är misstänkt för att ha utsatt ett barn för våld eller sexuella övergrepp men även vid förskingring av barnets tillgångar. Vid ett sådant förordnande tar den särskilda företrädaren över vårdnadshavarens rätt att besluta för barnet i det rättsliga förfarandet. Den särskilda företrädarens befogenheter är dock begränsade till
enbart rättsliga frågor så länge förordnandet gäller.

En förälder kan uppleva ett förordnande av en särskild företrädare för barn som en kränkning av sin föräldraförmåga eller som ett tidigt utpekande av skuld. Med hänsyn till barnets bästa kan det finnas andra anledningar till att vara försiktig i anledning av misstankar om brott. En företrädare ska inte förordnas om det är obehövligt med hänsyn till barnet eller om det finns andra särskilda skäl som talar emot det, 1 § st. 2 LSF. Sådana omständigheter anses föreligga om misstankarna avser lindriga brott där skadeverkningarna inte uppväger de men som barnet kan lida till följd av förordnande av en företrädare. Ett förordnande om en särskild företrädare utgår från en bedömning utifrån barnets intressen.

Uppgifter

En särskild företrädare för barn ska underlätta utredningen av brottsmisstankar när en vårdnadshavare eller annan närstående misstänks för brott mot barn, men även stötta barnet och beakta barnets intressen och rättigheter under den juridiska processen, 3 § LSF. Detta innebär bland annat att bedöma huruvida barnet bör undergå läkarundersökning eller inställas för polisförhör i brottsutredande syfte.

Handläggning

Huvudregeln för ärendena av denna typ är att de handläggs skyndsamt då syftet oftast är att möjliggöra inledande utredningsåtgärder. I vissa fall krävs det att ett förordnande av en särskild företrädare sker utan att vårdnadshavarna kontaktas. Möjligheten finns därför att domstolen meddelar ett interimistiskt beslut utan att höra motparten. Enligt 6 § LSF får detta enbart ske om det är nödvändigt för att ta tillvara barnets rätt. Om det finns en risk att barnet ändrar sina uppgifter efter påverkan av vårdnadshavarna eller ett behov av skyndsamma utredningsåtgärder finns, är exempel som motiverar ett interimistiskt beslut. Sedan ett interimistiskt beslut meddelats, följer det av 7 § LSF att åklagaren har till uppgift att underrätta vårdnadshavarna om vidtagna utredningsåtgärder och det ska ske snarast möjligt utan att skada den fortsatta utredningen.

4.2 Praktiskt

4.2.1 Tips och råd

Att företräda barn i juridiska processer innebär utmaningar som är främmande i andra fall. I likhet med förordnanden som målsägandebiträden förordnas sådana uppdrag ofta i anledning av allvarliga brott som kan påverka självkänslan och förmågan att medverka i olika förhör och utredningar. Vidare är barn och unga särskilt utsatta avseende deras känslomässiga utveckling och förmåga att hantera besvärande trauman. Uppgiften ställer därför höga krav på dig som särskild företrädare för barn avseende din sympatiska förmåga då man måste anpassa sitt bemötande till en klient som inte hanterar sorg eller stress som en vuxen person. För att ingjuta förtroende hos klienten är det därför viktigt med kurativa åtgärder som att dricka saft eller äta kakor men även att man kommunicerar på ett sätt som är begripligt för ett barn.

Vid sidan av den kurativa aspekten av uppdraget finns andra utmaningar som beror på egenskaper hos klienten gällande den formella utredningen av brott mot barn. Barn som utsätts för brott av sina vårdnadshavare står redan i ett beroendeförhållande till sina vårdnadshavare varför det kan vara svårt att ange sina vårdnadshavare för brott. Det är även vanligt förekommande att vårdnadshavare utövar sociala påtryckningar för att påverka barnets vittnesmål. Som särskild företrädare för barn måste man därför vara särskilt lyhörd och förvissa sig om sanningshalten i klientens berättelse om man misstänker att barnet är utsatt för påtryckningar.

Förhör och undersökningar är ofta obehagliga varför det kan vara svårt att få barn att medverka till utredningen fullt ut. Vid en bedömning utifrån barnets bästa kan sådana åtgärder vara nödvändiga trots barnets inställning. I rollen som särskild företrädare för barn måste man därför ibland ta beslut även om det är obehagligt för klienten. Det ställer därför krav på dig som ombud att vara klarsynt och vaksam när du utför ditt uppdrag.

Boka tid hos oss

Du bokar enkelt en gratis inledande rådgivning genom att ringa in till oss.

Ställ en fråga



    Integritetspolicy


    Sök i vår frågedatabas