fbpx
Person kör bil på en väg med mötande bilar

Handbok i trafikskadeersättning

Trafikskadeersättning

Innehållsförteckning

1. Vad är en trafikskada?
2. Om olyckan är framme
3. Sambandsprövning
4. Det frivilliga åtagandet
5. Ombudets roll
6. Ersättningsposter
7. Kostnader
8. Sveda och värk
9. Inkomstförlust
10. Bestående men (invaliditet)
11. Jämkning av ersättning
12. Vilken roll har de medicinska rådgivarna?
13. Vilken roll har Trafikskadenämnden?
14. Preskription
15. Missnöjd, tvist i allmän domstol
16. Mer läsning om trafikskador
17. Referenser

1. Vad är en trafikskada?

En trafikskada är en skada som uppkommit till följd av trafik i enlighet med 1§ Trafikskadelagen (1975:1 410). De personer som omfattas är förare, passagerare samt cyklister och gångtrafikanter som blir påkörda.

Att skadan uppkommit ”till följd av trafik” innebär dels att fordonet ska ha varit i trafik när skadan uppkom och dels att skadan uppkom till följd av att fordonet var i trafik. Så anses vara fallet så snart fordonet har kommit i rörelse. Ibland kan dock skador som uppkommer när ett fordon står helt still anses vara till följd av trafik om skadan har inträffat i samband med exempelvis bilens användning för sitt ändamål. Detta har bland annat fastslagits av Högsta domstolen i NJA 2007 s. 997 som handlade om en man som en vintermorgon skulle åka till sitt arbete med sin bil. Han startade bilen och lät den gå på tomgång medan han skrapade rutorna, av någon anledning halkade han och föll. Den skada som uppkom till följd av att han föll när han skrapade rutorna ansåg Högsta domstolen var till följd av trafik. I NJA 1988 s. 221 prövades en liknande situation. En bilpassagerare föstes vid ett kortare uppehåll i färden in i en bil, för att undgå att bli tagen av polis, och han skadades därvid av bildörren. Högsta domstolen ansåg att skadan uppkommit till följd av trafik med bilen. I HD T 1586/16 gjorde Högsta domstolen en motsatt bedömning. Det rörde en parkerad bil som hade satts i brand och på grund av en kortslutning hade den därefter kommit i rörelse och spridit elden till en skola. Eftersom det var branden som fått bilen i rörelse ansågs en knapp billängds förflyttning inte tillräcklig för att bilen skulle anses ha varit i trafik.

Om skadan inträffat här i landet och orsakats av ett motordrivet fordon utgår trafikskadeersättning. Trafikskadeersättning kan även utgå för skada till följd av trafik utomlands med här i landet registrerat eller svenska staten tillhörande motordrivet fordon som tillfogats svensk medborgare eller den som är bosatt i Sverige, 8 § Trafikskadelagen (1975:1 410).

Den som har drabbats av en personskada till följd av trafik har alltid rätt till trafikskadeersättning som i första hand utgår från trafikförsäkringen för fordonet, i andra hand från Trafikskadeföreningen om fordonet var oförsäkrat enligt 10, 11 och 16 § Trafikskadelagen (1975:1 410). I många fall kan invaliditetsersättning betalas ut från flera försäkringar för samma skada. Dock kan aldrig kostnader eller inkomstförlust ersättas från mer än ett håll. Om den skadelidande har exempelvis en egen tecknad olycksfallsförsäkring, en gruppolycksfallsförsäkring (tecknad ofta av arbetsgivaren), en barnförsäkring eller en barnförsäkring via skolan så kan ersättning som utgångspunkt utgå även därifrån för exempelvis utseendemässiga skadeföljder såsom ärr. Det finns dock vissa undantag för när ersättning inte lämnas, till exempel ersätter bara AFA om olyckan inträffar när den skadelidande färdas i tjänsten och inte om olyckan inträffar utanför arbetstid såsom under färd till eller från arbetet med ett motordrivet fordon inblandat.

Om en skada inträffar till följd av trafik när den skadelidande är på eller på väg till eller från sitt arbete och färdas på dennes vanliga färdväg så föreligger en arbetsskada och den skadelidande har då i första hand rätt till ersättning såsom arbetsskadelivränta från Försäkringskassan enligt 39 kap. Socialförsäkringsbalken (2010:110). I enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 3 § Skadeståndslagen (1972:207) så ska förmånerna som den skadelidande har rätt till samordnas. Samordningen sker genom avräkning av följande förmåner:

–   Ersättning enligt Socialförsäkringsbalken (2010:110) eller någon annan likartad förmån. Ersättning utgår för inkomstförlust enligt angiven lag till högst 7,5 prisbasbelopp. Prisbasbeloppet för år 2018 är 46 500 kr och 7,5 prisbasbelopp uppgår därmed till 348 750 kr.
–   Pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån.

Trafikskadeersättning kan sedan utgå, efter det att avräkning har skett, för resterande belopp som samordningsförmånerna inte bedöms täcka vid den tidpunkt då skadeståndet fastställs. Kostnadsersättning omfattas inte av paragrafen men avräknas i enlighet med annan lagstiftning. Det är dock möjligt att få ut ett summabelopp från exempelvis en olycksfallsförsäkring för bestående lyte och men jämte annan ersättning.

2. Om olyckan är framme

Det är viktigt att den som drabbas av en personskada till följd av trafik uppsöker läkare så fort som möjligt. Vid till exempel uppkomna nackskador såsom whiplashskador brukar man i skaderegleringspraxis tala om den så kallade 72-timmarsregeln som innebär att den skadelidande bör ha haft kontakt med en vårdcentral eller liknande vårdinrättning inom tre dygn efter trafikolyckan. Den traumatiska principen fästs vikt vid och innebär att en uppkommen personskada gör mest ont i början och därefter avtar symptomen allt eftersom, exempelvis vid ett benbrott. Det är därför problematiskt ur bevishänseende om den skadelidande inte uppsöker akuten eller annan vårdinrättning i nära samband med skadehändelsen. Det ska av noteringen i journalen framgå att det finns nackbesvär eller andra skador som kan sättas i samband med trafikolyckan. Särskilt akutjournalen, om en sådan finns, är en viktig handling.

Det är även av vikt att den som drabbats så fort som möjligt anmäler skadan till det aktuella försäkringsbolaget så att de kan påbörja en personskadeutredning.

3. Sambandsprövning

För att trafikskadeersättning ska utgå så krävs det att det finns ett orsakssamband (kausalitet) mellan skadehändelsen och de besvär som den skadelidande gör gällande. Det är den skadelidande som har bevisbördan för att visa att det finns ett samband. Beviskravet i svensk rätt är normalt att den som har bevisbördan ska styrka det som påstås. I sambandsärenden finns det dock en bevislättnad som innebär att den skadelidande ska göra det klart mera sannolikt att de besvär som uppges beror på den inträffade skadehändelsen. Vid denna prövning görs en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Omständigheter som tas hänsyn till är bland annat:

–   Traumat i sig och vilka förutsättningar för skada som skadehändelsen möjligen kunde medföra.
–   När de första symptomen visade sig och avgöra de är om det var i direkt anslutning till skadan, se om 72- timmarsregeln ovan. Det är därför viktigt att som skadelidande besöka akuten eller annan vårdinrättning i nära samband med skadehändelsen och att det i journalen antecknas att besvär finns samt huruvida de kan hänföras till skadehändelsen.
–   Om det funnits en kontinuitet i besvären över tid efter det att skadehändelsen ägde rum och hur skadan utvecklar sig över tid.
–   I vilket hälsotillstånd den skadelidande befann sig i innan olyckan.
–   Om det finns några konkurrerande skadeorsaker.

4. Det frivilliga åtagandet

Om en skada har uppkommit genom en trafikolycka har den skadelidande möjlighet att kostnadsfritt få ett juridiskt ombud redan under den tid som försäkringsbolaget handlägger skadan. Denna rätt grundar sig på ett frivilligt åtagande från försäkringsbolagen och syftet är att skaderegleringen ska löpa smidigt och att den skadelidande ska få stöd och hjälp att tillvarata sina intressen.

Försäkringsbolagen har olika riktlinjer för när den skadelidande har rätt till ett ombud, hos några avgör den skadelidande själv om denne vill ha ett ombud och hos andra är det försäkringsbolaget som avgör. Vanligen har den skadelidande rätt till ett ombud om skaderegleringen är komplicerad och då skadan är allvarlig och omfattande. När ett ombud anlitats genom försäkringsbolaget så ersätts ombudskostnader som är nödvändiga och skäliga för att ta tillvara den skadelidandes rätt till ersättning.

Om den skadelidande inte kommer överens med försäkringsbolaget och en tvist uppstår har denne alltid möjlighet att utnyttja rättsskyddet för att få hjälp med att finansiera ombudets kostnader.

5. Ombudets roll

Det är viktigt att den skadelidande så snart som möjligt, efter det att skadeanmälan är gjord till försäkringsbolaget, undersöker vilken rätt till juridiskt ombud som denne har eftersom det är fördelaktigt att ombudet kommer in i ett tidigt skede. Ombudets roll är sedan att bevaka och hävda den skadelidandes intressen vad avser rättsliga bedömningar och ersättningsposter.

Vid valet av ombud är det viktigt att välja någon som är expert på området och har bred erfarenhet av trafikskade- och personskadeärenden. Om den skadelidande är missnöjd med sitt val av ombud så går det bra att byta ombud, försäkringsbolaget måste emellertid notifieras om detta. Dock ersätts inte kostnader för att det nya ombudet ska läsa in sig på ärendet.

Det går exempelvis att via Advokatsamfundets hemsida söka efter vilka ombud i angiven stad som arbetar med försäkrings- och skadeståndsrätt, använd angiven länk och kryssa i sökorden ”Försäkringsrätt” och ”Skadeståndsrätt” samt vilken stad som är aktuell. https://www.advokatsamfundet.se/Behover-du-advokat/Sok-advokat/

6. Ersättningsposter

Vid bestämmandet av nivån för vilken trafikskadeersättning som ska utgå tillämpas 5 kap. och 6 kap. 3 §, Skadeståndslagen (1972:207) genom 9 § Trafikskadelagen (1975:1 410).

Trafikskadeersättning kan utgå för följande poster:
–   Kostnader
–   Sveda och värk
–   Inkomstförlust
–   Bestående lyte och men (invaliditet och utseendemässiga skadeföljder)

7. Kostnader

I nära samband med skadetillfället så uppkommer vanligen kostnader som kan ersättas enligt 5 kap. 1 § Skadeståndslagen (1972:207). De kostnader som åsyftas är sjukvårds- och medicinkostnader samt kostnader som syftar till att neutralisera skadeföljderna i daglig livsföring. Kostnaderna som ersätts ska vara nödvändiga och skäliga. Om en skada har medfört nödvändiga kostnader som den skadade inte skulle ha haft som oskadad ska dessa kostnader ersättas fullt ut. Ersättningsnivån grundar sig vidare på vad som anses vara normal standard, men i vissa fall kan ytterligare ersättning utgå för att den skadelidande ska kunna bibehålla sin tidigare standard i enlighet med följande rättsfall NJA 1968 s. 23, NJA 1976 s. 103 samt NJA 1992 s. 642 och SOU 1995:33 s. 329. Exempel på kostnader som ersätts är sjukvårds- och medicinkostnader, resekostnader till vårdinrättning, merkostnader vid andra resor, rehabiliteringskostnader, kostnader för hjälpmedel, kostnader för hjälp med städning och trädgårdsskötsel, kostnader för tillsyn av sällskapsdjur m.m.

Huvudregeln är att annan vård än den som ges inom den offentliga sektorn inte ersätts. Om det skulle visa sig att särskild vård som är nödvändig inte går att få inom den offentliga sjukvården kan den skadelidande ha rätt till ersättning för sådan vård i Sverige eller utomlands. I första hand ska dock den skadelidande vända sig till Försäkringskassan eftersom de i vissa fall kan lämna ersättning för behövlig vård som inte går att få inom den offentliga sektorn. På samma sätt ska den skadelidande vända sig i första hand till Försäkringskassan eller kommunen för att få hjälp med exempelvis kostnader för hjälp med städning och trädgårdsskötsel osv. Om Försäkringskassan eller kommunen inte kan erbjuda någon hjälp eller ersättning är det möjligt att begära ersättning för dessa kostnader. Om den skadelidande således väljer att använda sig av annan vård än vård som kan ges via den offentliga sektorn såsom genom privatsjukhus eller med hjälp av metoder som ej är vetenskapligt beprövade så ersätts dessa kostnader inte som utgångspunkt.

8. Sveda och värk

Den skadelidande har även rätt till ersättning för sveda och värk, som är en ideell ersättning för fysiskt och/eller psykiskt lidande och obehag under den akuta sjukdomstiden. Ersättningen bestäms med ledning av tabeller fastställda av Trafikskadenämnden som innehåller olika grundbelopp baserat på vårdform, skadetyp och vårdens längd. Den akuta sjuktiden anses pågå tillsdess att den akuta behandlingen avslutats och läkning skett eller när ett invaliditetstillstånd har inträtt. Som huvudregel krävs det, för att ersättning ska utgå för sveda och värk, att den skadelidande är sjukskriven. Om det är uppenbart att den akuta sjuktiden fortgår även efter det att den skadade har återgått i arbete, bör det förhållande att sjukskrivningen upphört inte att hindra att ersättning lämnas även i framåt, om besvären i övrigt från medicinsk synpunkt hade motiverat sjukskrivning.

Trafikskadenämndens grundbelopp för år 2018:

–    Om den skadelidande vistas på sjukhus och har drabbats av en svår fysisk skada är grundbeloppet 5 600 kr per månad under de första sex månaderna och därefter 4100 kr per månad i upp till sammanlagt ett år och därefter 3 000 kr per månad.
–   Om den skadelidande vistas på sjukhus och har drabbats av annan än svår fysisk skada är grundbeloppet 4 100 kr per månad under de sex första månaderna och därefter 4 100 kr per månad i upp till sammanlagt ett år och därefter 3000 kr per månad.
–   Om den skadelidande vistas i hemmet under sjuktiden så är grundbeloppet 2 500 kr per månad i upp till ett år efter skadehändelsen och därefter 1 300 kr per månad.

Utöver dessa grundbelopp så kan ett tillägg utgå på mellan 10 och 50 % av grundbeloppet vid särskilda omständigheter, såsom exempelvis om den skadelidande behövt initial vård på intensivvårdsavdelning, om denne fått högarmsgips eller helbensgips, eller om denne vårdas i hemmet för ett svårt förlamningstillstånd osv.

Den skadelidande kan även få ersättning för psykiska besvär, i de fall där det är medicinskt påvisbart och kan visas genom intyg främst från läkare, psykolog eller kurator.

9. Inkomstförlust

Alla slag av inkomstförlust om den skadelidande blir sjukskriven som är hänförliga till skadehändelsen ersätts, individuellt beräknade. Beträffade ersättning för inkomstförlust i förfluten tid i förhållande till när skadan regleras så utgörs ersättningen oftast av den faktiska inkomstförlust som kan påvisas. Framtida inkomstförlust måste som regel beräknas med hjälp av olika antaganden och bör fastställas först när de bestående skadeföljderna såsom bestående nedsättning av kroppsfunktionen, så kallad medicinsk invaliditet, kan överblickas.

Ersättningen för inkomstförlust beräknas enligt differensmetoden och grundar sig på vad den skadelidande hade kunnat uppnå i inkomst om skadan inte hade inträffat och vad denne i sitt skadade tillstånd kan uppnå i enlighet med 5 kap. 1 § Skadeståndslagen (1972:207). En avräkning av belopp som betalas ut från Försäkringskassan i form av sjukpenning, sjukersättning, arbetsskadelivränta m.m. samt eventuell ersättning från arbetsgivaren görs dock enligt 5 kap. 3 § Skadeståndslagen (1972:207).

Ersättning för inkomstförlust betalas som regel ut som livränta månadsvis, men kan i vissa fall omvandlas till ett engångsbelopp.

Det är till en början svårt att överblicka inkomstförlustens storlek och ofta krävs det både medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering, och ibland behövs det även en omskolning som kan vara antingen praktisk eller teoretisk. Denna typ av personskadeutredningar kan ta lång tid innan det går att fastställa om den skadelidande har någon restarbetsförmåga och i så fall inom vilka arbeten denna restförmåga kan nyttjas. Under förutsättning att det kan bedömas som sannolikt att den skadelidande har åtminstone viss skadebetingad arbetsoförmåga brukar försäkringsbolagen betala ut en löpande preliminär ersättning för inkomstförlust under hela rehabiliteringsperioden.

Efter det att rehabiliteringsperioden anses avslutad och förhållandena kan bedömas som stabila, bestäms den framtida inkomstförlusten det vill säga livräntan. Det år som livräntan bestäms slutligt ligger i sin tur till grund för den årliga uppräkningen av livräntan samt för beräkning av kommande pensionsförlust.

För att ersättning för framtida inkomstförlust ska utgå krävs det att den skadelidande har gjort det sannolikt att denne skulle ha haft det arbete eller den inkomst som denne påstår om skadan inte hade inträffat. Högsta domstolen uttalade bland annat i NJA 2007 s. 461 att det räcker att den skadelidande kan göra det sannolikt att denne skulle haft ett visst arbete eller om den skadelidande var arbetslös vid tillfället för skadehändelsen och kan göra det sannolikt att denne som oskadad skulle ha erbjudits och accepterat ett visst arbete. Om det rör ett barn eller en ungdom så ska de också som utgångspunkt göra sannolikt att de senare i livet skulle fått ett visst arbete och viss inkomst. Ju yngre barnet är desto svårare blir det att bestämma framtida inkomstförlust. Tidigare tillmättes barnets egna förutsättningar såsom intressen med mera betydelse vid bestämmandet av troligt yrkesval och inkomstnivå. Sedan en tid tillbaka är istället ersättningen till barn schabloniserad i enlighet med Svensk Försäkrings Personskadekommittés schablon avseende framtida inkomstförlust till barn. Ett barn som skadas och därför missar ett eller ett par år i skolan har dessutom rätt till en kostnadsersättning som är avsedd att ge kompensation till det skadade barnets föräldrar för att deras barn måste gå ett extra år i skolan, förlust av skolår, och fastställs av Trafikskadenämnden. Om barnet på grund av skadehändelsen kommer ut senare i förvärvslivet än denne hade gjort som oskadad kan ersättning ibland lämnas för så kallat försenat utträde i arbetslivet. Det krävs dock att barnet vid skadehändelsen deltagit i en klart yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå eller på annat sätt har gett konkreta uttryck för en viss yrkesinriktning.

10. Bestående men (invaliditet)

Ersättning för psykiskt och psykiskt lidande av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) kan även utgå och benämns samlat som ersättning för medicinsk invaliditet. Medicinsk invaliditet bedöms först efter att det går att fastställa att individen har fått skador eller besvär av bestående art. Både fysiska och psykiska besvär kan klassas som medicinsk invaliditet. Invaliditeten bedöms i procent av en försäkringsmedicinsk läkare, oftast ett år efter olyckan. Det kan dock ta längre tid då skadan måste anses som stationär innan en invaliditetsbedömning kan göras. Invaliditeten bedöms sedan utifrån ett tabellverk som används av alla försäkringsbolag. Även individens ålder är avgörande för hur ersättningen beräknas, med stigande ålder sänks således försäkringsbeloppet. Den ersättning som individen slutligen får rätt till betalas sedan ut som ett engångsbelopp.

Ordet ”lyte” tar sikte på vanställande defekter som är förödmjukande för den skadelidande såsom ärr, hälta, förlust av kroppsdelar m.m. Utöver ovanstående så tas även hänsyn till den skadelidandes ålder. Om personen i fråga är under 25 år gammal vid den akuta sjuktidens slut sker en ökning av beloppet och om personen är 26 år eller äldre så sker en minskning av beloppet. Bedömningen av ersättning för utseendemässiga skadeföljder vid amputationer baseras på Trafikskadenämndens rekommendation.

Utöver ersättning för den utseendemässiga förändringen lämnas i kombination med ovanstående även ersättning för eventuell inkomstförlust samt sveda och värk under den akuta sjuktiden. Beloppen inkluderar ersättning för vanligen förekommande ärr som uppkommer vid amputationer. Om den skadelidande förlorar någon annan kroppsdel än ovan angivna så görs en individuell bedömning avseende ersättningen. Utöver ovanstående så tas även hänsyn till den skadelidandes ålder. Om personen i fråga är under 25 år gammal vid den akuta sjuktidens slut sker en ökning av beloppet och om personen är 26 år eller äldre så sker en minskning av beloppet.

11. Jämkning av ersättning

Om den skadelidande själv har medverkat till skadans uppkomst genom uppsåt eller grov vårdslöshet kan trafikskadeersättningen jämkas, det vill säga minskas. Ersättning till förare som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri kan även jämkas om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Jämkning sker efter vad som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt i enlighet med 12 § Trafikskadelagen (1975:1 410).

Det är försäkringsbolaget som har bevisbördan och ska kunna styrka att den skadelidande har medverkat till sina skador med uppsåt eller genom grov vårdslöshet eller minst genom vårdslöshet då det är fråga om en rattfull förares personskadeersättning. Högsta domstolen tydliggjorde detta i NJA 2000 s. 150 där det var fråga om en förare som skadades mycket allvarligt vid en singelolycka och han hade vid skadehändelsen en hög promille alkohol i blodet och hade kört av vägen med sin personbil. I målet framkom uppgifter från förarens fyraåriga dotter att pappan möjligen väjt för en älg, någon annan bevisning fanns inte. Högsta domstolen kom fram till att det inte kunde uteslutas och således styrkas av försäkringsbolaget att en älg hade medverkat till olyckan och därför skulle ingen jämkning ske eftersom en person förutom att vara rattfull dessutom ska ha varit vårdslös i samband med skadehändelsen.

12. Vilken roll har de medicinska rådgivarna?

Försäkringsbolagen anlitar läkare som medicinska rådgivare för bestämmandet av trafikskade- och personskadeersättning. Den medicinska rådgivaren träffar aldrig den skadelidande utan baserar sitt utlåtande på medicinska underlag såsom läkarintyg och journalanteckningar och ska utifrån det intagna underlaget bedöma sannolikheten för att en viss skada har uppkommit genom en viss händelse samt eventuell bestående funktionsnedsättning.

13. Vilken roll har Trafikskadenämnden?

Trafikskadenämnden prövar den skadelidandes eller anhörigs rätt till trafikskadeersättning och dess storlek. De kan även göra bedömningar i frågor om samband, preskription och omprövning eller om skadan kan anses ha inträffat till följd av trafik. Syftet med deras verksamhet är att den skadelidande ska få en rättvis och skälig ersättning utifrån gällande lagstiftning och praxis.

Trafikskadenämnden prövar två olika typer av ärenden, obligatoriska ärenden och tvistlösningsärenden. Ett obligatoriskt ärende kommer till dem genom att försäkringsbolaget har en skyldighet att låta dem pröva ärendet oavsett om försäkringsbolaget och den skadelidande är överens eller inte. Denna skyldighet föreligger i de allvarligare fallen, se 3 § i Trafikskadenämndens reglemente. Ett tvistlösningsärende kommer till dem genom att den som har fått ett slutligt beslut från försäkringsbolaget och som inte är nöjd med det kan ansöka om prövning hos Trafikskadenämnden.

När Trafikskadenämnden har prövat ärendet lämnar de ett skriftligt yttrande som är rådgivande vilket innebär att försäkringsbolagen inte är skyldiga att följa dem. Det är dock mycket ovanligt att försäkringsbolagen frångår Trafikskadenämndens rekommendation.

Trafikskadenämnden prövar ärenden som inkommit till dem genom sammanträden som hålls tre till fyra gånger per vecka och då deltar en ordförande och/eller vice ordförande, representant för konsumenterna respektive försäkringsbolagen. Ett ärende avgörs antingen av tre ledamöter (en från varje grupp) eller av sex ledamöter (två från varje grupp). Trafikskadenämnden är vidare ett remissorgan i frågor inom personskaderätten och ansvarar för en stor del av praxisbildningen på området. De fastställer även varje år ersättningstabeller som används i stor utsträckning av både ombud, försäkringsbolag och andra myndigheter vid bestämmandet av trafikskade- och personskadeersättning.

14. Preskription

Den som vill ha trafikskadeersättning måste väcka talan inom 10 år från skadehändelsen. Sedan ersättningsfrågan har avgjorts kan den skadelidande begära omprövning om det förhållande som låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt och ej kunnat förutses i enlighet med 5 kap. 5 § Skadeståndslagen (1972:207). Det kan röra sig om väsentlig förändring i vad som bedömts som möjlig förvärvsförmåga liksom väsentlig medicinsk förändring. Om den som vill ha ersättning har anmält skadan till försäkringsbolaget inom ovan angiven tid är fristen att väcka talan alltid minst sex månader från det att försäkringsbolaget har tagit slutlig ställning till anspråket. Om den skadelidande begär omprövning får dock talan väckas inom tre år från tidpunkten när det förhållande som låg till grund för omprövningsyrkandet inträdde i enlighet med 31 § Trafikskadelagen (1975:1 410) och i vart fall inom 10 år. Detta innebär att den skadelidande efter angivna tidpunkter förlorar sin rätt till ersättning så till vida det inte finns synnerliga skäl såsom om personen varit förhindrad att framställa anspråket i tid enligt 31a § i Trafikskadelagen (1975:1 410).

15. Missnöjd, tvist i allmän domstol

I de fall där talan väcks inom sex månader från det att försäkringsbolagen har tagit slutlig ställning till anspråket så ska tvisten prövas vid den tingsrätt där svaranden, det vill säga bolaget, har sitt säte alternativt där skadan inträffade enligt 10 kap. 1 och 8 § Rättegångsbalken (1942:740).

16. Mer läsning om trafikskador

Fakta om personskador på Konsumenterna.se
www.konsumenternas.se

Personskadeförbundet RTP’s webbplats
rtp.se

Trafikförsäkringsföreningen TFF’s webbplats
www.tff.se

Trafikskadenämndens webbplats
www.trafikskadenamnden.se

17. Referenser

–   Skadeståndslag (1972:207)

–   Socialförsäkringsbalk (2010:110)

–   Trafikskadelag (1975:1 410)

–   Rättegångsbalk (1942:740).

–   Proposition 1975:12.

–   Proposition 2000/01:68.

–   SOU 1995:33 s. 329

–   HD T 1586/16

–   NJA 1968 s. 23

–   NJA 1976 s. 103

–   NJA 1988 s. 221

–   NJA 1992 s. 642

–   NJA 1996 s. 639

–   NJA 2000 s. 150

–   NJA 2007 s. 461

–   NJA 2007 s. 997

–   M. Randquist, M. Granlund, C. Olofsson, O. Schönning, M. Sjöberg, L. Stéen och M. Svendenius. 2013. Ersättning vid personskada. 19.1 uppl.

–   Advokatsamfundet och försäkringsförbundet, Fördelning av arbetsuppgifter mellan skadereglerare och ombud i personskadeärenden.

–   Finansinspektionen, Skadereglering vid personskada, 15 december 2017.

–   Trafikskadenämnden, Cirkulär nr 1-2018.

–   Trafikskadenämndens reglemente.

https://www.konsumenternas.se/forsakring/fakta/om-personskador/trafikskada/trafikskadades-ratt-till-juridiskt-ombud

https://www.trafikskadenamnden.se/om-oss/

Behöver du ett ombud?

Vill du veta om ditt ärende går att driva på juridisk väg? Ring oss och boka en kostnadsfri telefonrådgivning.

Ställ en fråga



    Integritetspolicy


    Sök i vår frågedatabas